matildaawiklund

Ja, även jag är sån.
Ni vet, den där som kan se spola fram och tillbaka i en film för att en särskild skådespelare är så förbannat snygg.

Det tråkiga är väl att mannen i fråga är 46 bast - alltså, TVÅ år äldre än min egen pappa.

Jaja, här är han.
Mannen, myten, legenden.

Reuben Sallmander:

HEJSAN MANNAR!

Idag är det onsdag. Om två veckor är jag mest troligt sjukt pepp och sjukt medveten om att jag bara går i skola i en endaste dag till!

Det är jävlat nedräkning som gäller (därför får ni en bild på en klocka jag hittade i mormor och morfars klockförråd och fick av dem)

Många vet nog att jag har spelat teater i väldigt många år.
Detta är någonting som har gjort att jag ser småfel i jävlat varje film jag ser (som har småfel).

Till exempel: Killen tar mod till sig och går fram och kysser tjejen.

Vi ser allting från hans perspektiv, med hans bakhuvud mot kameran. Hans huvud är vridet åt höger.
Vi får se kyssen från andra sidan, så vi ser hans ansikte, och nu är hans huvud vridet åt hans vänster.

Han har alltså inte vridit på huvudet utan det är ett slarvfel, som dom inte har fixat.

JUST det felet finns i så himla många filmer, och det är så jävla fult.

Just sayin'.

För er som inte visste det så är jag verkligen en film och teaternörd.
Svenska filmer brukar jag oftast inte tycka är sådär jätteimponerande, men däremot kan svenskt skådespeleri ibland vara fantastiskt bra.

Många har nog sett Livet Är En Schlager från 2000, med Helena Bergström i huvudrollen.
Det är ju däremot Jonas Karlsson som gör dundersuccé i den filmen.
Åh vad han är bra, han spelar en cp-skadad kille som har talsvårigheter och inte kan röra sig ordentligt.

Ps. Han är rätt snygg också.

chacha bloggen

haha skoja

hej.
vet att jag för det mesta är sämst i världen på att blogga, inte för att jag på riktigt tror att någon bryr sig.
kanske någon enstaka stackare som förmodligen inte har så mycket till liv och tänker "ååh nu går jag in på matildas blogg yaaayyayayayay" åsså har det ändå inte kommit upp någonting nytt.

nåväl, till er få läsare: här var ett nytt inlägg.

Breakfast at Tiffany's är en film som jag har tänkt att jag borde se många, många gånger.
Jag tog mig an 'utmaningen' denna afton och såg den.
Hur mysig som helst!!!

(Jag såg filmen i färg, men jag föredrar ju svartvita bilder som ni kanske märkt)

Första dagen i skolan i höstas får vi veta att vi ska få en utbytesstudent från Rumänien.
Två minuter senare kommer en blond, jättesnygg tjej in i klassrummet.

Det tog typ jävligt lång tid egentligen för oss att bli så bra kompisar som vi är idag.
Det är så himla sjukt, hur olika bakrund vi har och ändå faktiskt går ihop så bra.

Idag är en såndär dag då jag tycker att det är så himla sorgligt att hon bara är här i en och en halv månad till.
Jag kommer sakna henne så väldigt mycket.

Tänkte skriva ett litet blogginlägg på beställning dagen till ära.

Det var nämligen en kille som sa "många är svin, men inte alla av oss".
Vart fan kommer den där "killen är alltid svinet" ifrån?
Vi tjejer kan väl vara lika jävliga?

Vi kan ju också vara otrogna? Vi kan sno andra tjejers killar(och tjejer om det skulle vara så)?

Någonstans är jag väl "feministisk" i detta inlägg, även om det kanske är på helt fel sätt.
Brukar i vanliga fall inte alls bry mig om ifall åsikter är mot kvinnans nackdel eller fördel, men jag fattar inte varför killar måste förklara sig.

"Vissa är svin, men jag är bra".
Vad ska jag kontra med?
"Vissa är bra, men jag kanske är ett svin"?

Ja, kanske.

Oftast så brukar jag på ett eller annat vis rikta negativa inlägg till någon i smyg.
Det finns ju oftast en anledning till varför jag stör mig på just detta.
Idag tänker jag egentligen inte göra det, även fast det även nu finns en grund till varför jag stör mig så mycket på ämnet jag nu ska ta upp.

Otrohet.

Det finns så många människor som är otrogna och sviker den personen den i grund och botten älskar mest av allt på jordklotet och jag fattar fan inte hur man tänker.
Många av mina kompisar som är tillsammans med någon är detta på en väldigt seriös nivå.
Hur kan man ens riskera ett förhållande som man egentligen vill ha på grund av att man inte kunde låta bli?
Låt bli eller inte för fan, förhållandet är upp till dig.

Sen är ju den andra parten lika jävla dum i huvudet, för oftast tar den personen tillbaka den som vart otrogen? What the fucking fuck?
Lucky me I've never been cheated on, för hips vips är jag också den som tar tillbaka, man ska aldrig säga aldrig.

För er som ser Grey's Anatomy så förstår ni vad jag menar när jag säger att jag tror att jag håller på att bli mer och mer lik Christina. Ganska strikt egentligen med vad hon vill, fast när hon inte VET så blir världen helt fucked upp.

Nåväl.
Poängen med inlägget:
Var aldrig otrogen, och ta fan aldrig tillbaka någon som har varit otrogen.
Har båda varit otrogen så är ni nog inte meant to be.

FETT MED PEACE.

Matildas liv just nu:

Kalasar
Mår bra
Huvudvärk
Kaffekoppar
Myser
Se film
Bloggar nästan ingenting