matildaawiklund

En gång satt jag på en buss i flera timmar.

En kille och en tjej satt bakom mig på bussen men de lät inte som ett par, kanske syskon eller så och pratade hela tiden.
De sa jätteroliga saker till varandra och ibland ville jag skratta högt åt någonting killen sa, dessutom hade han en sådan röst man liksom inte kan sluta lyssna på. Fin och lättsam.

Efter ett tag var jag tvungen gå på busstoan och tänkte att nu jävlar ska jag se hur han ser ut.
Någonstans när jag bad kvinnan som satt bredvid mig flytta på sig så jag skulle kunna komma ut försvann tanken om att slänga ett öga på honom.

Jag bestämde mig för att när jag skulle kliva av bussen skulle jag titta dit. Jag lovade mig själv och när jag efter nästan tre timmar var framme började jag ta på mig jackan. Kvinnan fick än en gång flytta på sig eftersom hon skulle åka längre än mig.

Sen klev jag av i främre delen av bussen.
Jag fick aldrig se hur han såg ut.

Dag 10: En person som betyder mycket i ditt liv.

Anledningen till att jag inte har skrivit är för att jag inte har kommit på någonting.
Allt jag kommer ihåg från när jag var liten är bara små flaschbacks typ. Jag kommer inte håg "ordentliga" saker, vilket jag inte gör nu heller.

Nåja. Ett av de allra tydligaste minnena jag har är såklart när jag och min bror fick en lillasyster.
Jag var 8 år då, och min bror 6.
Hon föddes i december vilket betyder att det var snö och rätt kallt ute. Två dagar innan hon föddes så var jag och Elias ute med mamma och sparkade. Mamma var helt sjukt bara superpigg på att sparka, och morgonen efter gick vattnet, men min syster föddes inte förens dagen efter.
Jag och Elias fick därför sova hos mormor och morfar, och samma morgon som Alma föddes så åkte dom in på BB. Hela dagen var ju bara helt sjukt spännande.

Jag minns att vi var hos våra kusiner när mamma ringde och bölade i telefonen och berättade att vi fått en lillasyster (jag var för övrigt helt säker på att det skulle bli en pojke).
På kvällen åkte vi till Sunderbyn och hälsade på den lillflickan. Åh. Hon var såklart det sötaste jag någonsin sett. Min fina syster.

Ja, även jag är sån.
Ni vet, den där som kan se spola fram och tillbaka i en film för att en särskild skådespelare är så förbannat snygg.

Det tråkiga är väl att mannen i fråga är 46 bast - alltså, TVÅ år äldre än min egen pappa.

Jaja, här är han.
Mannen, myten, legenden.

Reuben Sallmander:

HEJSAN MANNAR!

Idag är det onsdag. Om två veckor är jag mest troligt sjukt pepp och sjukt medveten om att jag bara går i skola i en endaste dag till!

Det är jävlat nedräkning som gäller (därför får ni en bild på en klocka jag hittade i mormor och morfars klockförråd och fick av dem)

För er som inte visste det så är jag verkligen en film och teaternörd.
Svenska filmer brukar jag oftast inte tycka är sådär jätteimponerande, men däremot kan svenskt skådespeleri ibland vara fantastiskt bra.

Många har nog sett Livet Är En Schlager från 2000, med Helena Bergström i huvudrollen.
Det är ju däremot Jonas Karlsson som gör dundersuccé i den filmen.
Åh vad han är bra, han spelar en cp-skadad kille som har talsvårigheter och inte kan röra sig ordentligt.

Ps. Han är rätt snygg också.

Breakfast at Tiffany's är en film som jag har tänkt att jag borde se många, många gånger.
Jag tog mig an 'utmaningen' denna afton och såg den.
Hur mysig som helst!!!

(Jag såg filmen i färg, men jag föredrar ju svartvita bilder som ni kanske märkt)

Första dagen i skolan i höstas får vi veta att vi ska få en utbytesstudent från Rumänien.
Två minuter senare kommer en blond, jättesnygg tjej in i klassrummet.

Det tog typ jävligt lång tid egentligen för oss att bli så bra kompisar som vi är idag.
Det är så himla sjukt, hur olika bakrund vi har och ändå faktiskt går ihop så bra.

Idag är en såndär dag då jag tycker att det är så himla sorgligt att hon bara är här i en och en halv månad till.
Jag kommer sakna henne så väldigt mycket.

Nick And Norah's Infinite Playlist
Så himla fin.
Det är en rätt simpel film, och det är inte alls en film som till exempel min mamma tycker om.
Jag tror att handlingen är just precis vad en ungdom vill uppleva.
Tänker inte säga mer, utan se den, för guds skull. (Alla jag vet har sett den tycker om den)

Idag skulle en av världens främste fotografer, Robert Doisneau fyllt 100 år.
Han hyllas idag av Google, vilket fick mig att titta över vem han är, och han faller verkligen mig i smaken eftersom jag tycker så väldigt mycket om gamla och svartvita bilder.



Lägger upp några bilder som tyvärr är i olika storlekar.

Ville bara skriva ett litet inlägg och tacka så hjärtligt till er som faktiskt tittar in här ibland.
Själv är jag verkligen en sån som bara går in på bloggar och tittar på bilderna, men jag själv är så väldigt dålig på att ladda upp bilder, dels för att jag tar få bilder, och dels för att jag älskar att skriva.

Tack och hej leverpastej!

Hej
Jag sitter uppe
Det är natt
Önskar dock att det var höst och spöregnade ute
Typ augusti, för i augusti regnar det och blir höstigt här i norr
Är tydligen för trött för att göra punkter å de. Punkt.

Bjuder på lite weheartit-bilder.
Eller. Det var ju inte jag som tog dom, så jag bjuder inte.

Jag blir så himla glad när jag via internet ibland faktiskt lyckas möta fantastiska människor som gör fantastiska saker.

Det enda jag egentligen vill ha sagt är att ni ska gå in på denna myspace.
Jag blir så himla kär.

Ni kommer så inte bli besvikna.