Ensam på en buss
En gång satt jag på en buss i flera timmar.
En kille och en tjej satt bakom mig på bussen men de lät inte som ett par, kanske syskon eller så och pratade hela tiden.
De sa jätteroliga saker till varandra och ibland ville jag skratta högt åt någonting killen sa, dessutom hade han en sådan röst man liksom inte kan sluta lyssna på. Fin och lättsam.
Efter ett tag var jag tvungen gå på busstoan och tänkte att nu jävlar ska jag se hur han ser ut.
Någonstans när jag bad kvinnan som satt bredvid mig flytta på sig så jag skulle kunna komma ut försvann tanken om att slänga ett öga på honom.
Jag bestämde mig för att när jag skulle kliva av bussen skulle jag titta dit. Jag lovade mig själv och när jag efter nästan tre timmar var framme började jag ta på mig jackan. Kvinnan fick än en gång flytta på sig eftersom hon skulle åka längre än mig.
Sen klev jag av i främre delen av bussen.
Jag fick aldrig se hur han såg ut.
En kille och en tjej satt bakom mig på bussen men de lät inte som ett par, kanske syskon eller så och pratade hela tiden.
De sa jätteroliga saker till varandra och ibland ville jag skratta högt åt någonting killen sa, dessutom hade han en sådan röst man liksom inte kan sluta lyssna på. Fin och lättsam.
Efter ett tag var jag tvungen gå på busstoan och tänkte att nu jävlar ska jag se hur han ser ut.
Någonstans när jag bad kvinnan som satt bredvid mig flytta på sig så jag skulle kunna komma ut försvann tanken om att slänga ett öga på honom.
Jag bestämde mig för att när jag skulle kliva av bussen skulle jag titta dit. Jag lovade mig själv och när jag efter nästan tre timmar var framme började jag ta på mig jackan. Kvinnan fick än en gång flytta på sig eftersom hon skulle åka längre än mig.
Sen klev jag av i främre delen av bussen.
Jag fick aldrig se hur han såg ut.
Kommentarer
Trackback
